Franska

Franskan har ofta fått benämningen som ett av världens vackraste språk, men också ett av de svåraste att lära sig. Grammatiskt sett kan det ta lång tid innan man är bekant med vilka ord som är maskulina respektive feminina, samt olika språkljud som helst skiljer sig från stavelsen i ordet, och inte minst de många böjningarna av verben med finita och infinita former som kan vara relativt komplicerade att veta när man ska använda dem.

Språkstam och historia

Franskan hör till den romanska språkstammen som uppkommit ur latinet. Genom tiderna kom det att utvecklas av galler, franker, germaner, iberer, greker och fenicier m.fl.

Det franska språket har letat sig in i ett stort antal andra språk, bl.a. i svenskan under 1700-talet när flitig handel bedrevs i Europa och kungligheter tog influenser och gemåler över gränserna.

Var talar man franska?

Franskan räknas som ett världsspråk och talas förutom i Frankrike också i Kanada, Schweiz, Afrika och Nordafrika, Västindien och i Söderhavet – också på grund av de många nuvarande och forna franska kolonierna. Ca 275 miljoner beräknas tala franska i världen.

”Verlan” – den dagliga gatufranskan

Att tro att man kan lära sig franska i skolan och sedan tala det som fransmän, är en stor illusion. Skolfranskan är helt olika den franska som talas på gatorna. En viktig sak som alla som vill lära sig franska bör känna till, är att i Frankrike har förortsborna påverkat mycket av talspråket. Något som kännetecknas av dagens franska och som letat sig in även hos gemene fransman, är ”verlan” eller l’envers som betyder bak-och-fram. Man kastar om ordens stavelser och skapar ett nytt ord med samma innebörd. Femme (kvinna) blir meuf, vas y (kör igång) blir s’y va, och dylikt. Detta har helt undkommit våra ovetande franskalärare, vilket gör att du behöver vistas i landet för att få en uppfattning om hur man faktiskt talar ”gatufranska”.

I övrigt är man dock mycket strikt med att modernisera det franska språket. Den statliga och akademiska kontrollen är stenhård och man är mycket skeptisk till att ta in låneord från t.ex engelskan.