Finska ord är kända för att vara väldigt långa med många vokaler. Dock finns det bokstäver som sällan syns till, såsom c, x samt å. Man har också tagit in vissa ryska stavningar som š eller ž.
Språkstam och historia
Finskan är det språk i Skandinavien som inte har någon som helst relation till fornnordiska. Istället härstammar finskan från den urgiska språkstammen.
Det är egentligen ganska svårt att placera finskan. Enligt historiska studier har språket kommit till liv tack vare en rad influenser från både söder, öst och väst. Den finskan vi hör idag har främst inslag från samiskan som daterar ca 1500 år tillbaka i tiden, samt från invandrare som letade sig in i nuvarande Finland, österifrån. Enligt rapporter kan finskan spåras tillbaka över 2000 år i tiden, men det mesta tog form under folkvandringarna mellan 400 – 800 e.Kr. Det som dock är lite kontroversiellt är att, trots att finskan är nära besläktad med samiskan, så finns det alltför många olikheter mellan folkslagen för att kunna påstå att finskan helt uppstått ur samiskan. En rad teorier har således uppkommit genom tiderna.
Var talar man finska?
Finskan talas främst i Finland där det är ett officiellt språk. Språket utgör också ett minoritetsspråk i Karelen i Ryssland, samt i Sverige. Att finskan är så pass utbredd i Sverige, är p.g.a. att det var ett och samma land en gång i tiden samt att många finländare bosatt sig i Sverige.
Värt att veta om finskan
Finskan har inga genus, vilket är en typisk egenskap i urgiska språk. Man kan heller inte urskilja bestämd och obestämd form. Språket har hela 14 kasus. Det är också ett vokalharmoniskt språk där vokalerna i ett ord placeras på olika sätt för en balans.
Finland | Finska 92%, Svenska 6% (båda officiella); små sami- (Lapp) och rysktalande minoriteter |