Arabiskan räknas till språkens topp 5-lista, vilket betyder att de är ett av världens 5 största språk. Arabiskan har också ett eget alfabet, som även används för urdu, uiguriska och persiska. Man kan dela upp det arabiska språket i tre grenar – det klassiska som används i Koranen, det moderna som också räknas som standardarabiskan, samt de dialekter som språket utgörs av. De tre grenarna har många olikheter och så även inom diverse dialekter. Både ordförråd och stavning varierar.
Språkstam och historia
Arabiskans språkstam kommer ur den semitiska och afroasiatiska språkstammen. Dess stora utbredning inträffade på 700-talet när islam blev en religion och språket blev ett så kallat lingua franca som folk lärde sig enbart för att kunna kommunicera med varandra. Faktum är att den första arabiska grammatiken inte ens är skriven av personer som hade arabiskan som modersmål. Kanske är det också därför som detta språk är så omväxlande (se förklaring nedan).
Var talar man arabiska?
Mellanöstern och Nordafrika samt Malta till viss del, är de områden i världen där arabiska är modersmål. Exempel på länder är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Sudan, Irak, Libanon, Syrien m.fl. Eftersom många araber flytt krig och förtryck samt att folkvandringar har skett och gamla koloniers invånare har flyttat till Europa, så talas också arabiskan av många människor i våra länder.
Arabiskans språksociologi
Arabiskan är ett speciellt språk eftersom dess språkanvändare tillämpar något vi kallar för diglossi. Det innebär att man talar olika varianter av ett och samma språk vid olika situationer. Inom arabiskan är det således vanligt att man talar sin dialekt och dessutom använder sig av högarabiskan eller standardarabiskan beroende på tillfälle. Ofta kan man till och med växla de olika varianterna inom en och samma mening. Detta är en praktisk företeelse, inte minst när två personer från olika arabiska länder har svårt att göra sig förstådda på sina respektive dialekter. De kan då övergå till högarabiskan och samtala problemfritt.
Algeriet | Arabiska (Officiellt), Franska, berber dialekter | |
Bahrain | Arabiska, Engelska, persiska, Urdu | |
Djibouti | Franska och Arabiska (båda officiella), Somaliska, Afar | |
Egypten | Arabiska (Officiellt), Engelska och Franska, allmänt förstådd av utbildade klasser | |
Eritrea | Afar, Arabiska, Tigre och Kunama, Tigrinya, andra kusitiska språk | |
Etiopien | Amhariska, Tigrigna, Orominga, Guaragigna, Somaliska, Arabiska, Engelska, över 70 andra | |
Förenade arabemiraten | Arabiska (officiellt), Persiska, Engelska, Hindi, Urdu | |
Irak | Arabiska (officiellt), Kurdiska (tjänsteman i kurdiska regioner), Assyriska, Armeniska | |
Israel | Hebreiska (officiellt), Arabiska, Engelska | |
Jemen | Arabiska | |
Jordanien | Arabiska (officiellt), Engelska | |
Komorerna | Arabiska och Franska (båda officiella), Shikomoro (swahili / arabiska blandning) | |
Kuwait | Arabiska (officiellt), Engelska talade väldigt | |
Libanon | Arabiska (officiellt), Franska, Engelska, Armeniska | |
Libyen | Arabiska, Italienska och Engelska allmänt förstått i större städer | |
Marocko | Arabiska (officiellt) Berber-språken (Tamazight (officiellt), Tachelhit, Tarifit), Franska (Ofta Språk För Företag, Regering Och Diplomaki) | |
Mauretanien | Hassaniya Arabiska (officiellt), Pulaar, Soninke, Franska, Wolof | |
Oman | Arabiska (officiellt), Engelska, Baluchi, Urdu, Indiska dialekter | |
Qatar | Arabiska (officiellt); Engelska ett vanligt andra språk | |
Saudiarabien | Arabiska | |
Somalia | Somaliska (officiellt), Arabiska, Engelska, Italienska | |
Sudan | Arabiska (officiellt), Nubian, Ta Bedawie, diverse dialekter av Nilotic, Nilo-Hamitic, Sudaniska språk, engelska | |
Syrien | Arabiska (officiellt); Kurdiska, Armeniska, Aramanska, cirkassiana allmänt förstådda; Franska, Engelska lite förstådd | |
Tchad | Franska, Arabiska (båda officiella); sara; mer än 120 språk och dialekter | |
Tunisien | Arabiska (Officiellt, En Av Språkets Språk), Franska (Handel), Berber (Tamazight) |