Isländskan (samt färöiskan) är det närmaste man kan komma till det gemensamma urnordiska språket som talades i det gamla Norden. Detta språk benades sedan ut till det vi idag ser som svenska, norska och danska. Det går dock att se likheter med språket hos en del dialekter i Västnorge. Faktum är att fornnorska och isländska har en stavning som är relativt identisk.

 

Språkstam och historia

Det isländska språket tillhör västnordiska som i sin tur härstammar från nordgermanska och vidare den indoeuropeiska språkstammen. Stavningen är fortfarande mycket lik fornnorskan, men man har moderniserat vissa ord och även stavningsreglerna. Det kan också vara av intresse att veta att isländskan under 1700- och 1800-talet innehöll flera lånord från andra språk, som senare rensades ut på grund av att man ville behålla sin språktradition. Vidare, håller också den isländska staten hårt på hur man stavar och lägger in nya ord så att de ges en “isländsk tvist” eller får nybildningar på olika sätt. Språkvården på Island anses som mycket konservativ. Språket är så välbevarat, att man t.o.m. kan relatera till “háfrónska” – en typ av isländska där alla lånord avlägsnats.

 

Var talar man isländska?

Sammantaget talar 340 000 personer isländska, varpå de flesta på Island där språket är officiellt. Isländska är också förekommande i Västnorge samt som en variant på Färöarna.

 

Den isländska fonetiken och typiska drag

Uttalen i isländska kan ta ett tag att lära sig. Det finns också bokstäver med accenter och liknande i alfabetet som inte finns i t.ex vårt alfabet på svenska. þ blir som tonlöst th på engelskan, ó uttalas oʊ, och æ blir “aj”.

 

Isländskan är också känd för att skriva ihop ord, såsom skrifstofa (skrivstuga) = kontor, eller bókasafn (boksamling) = bibliotek.

 



Island Isländska, Engelska, Nordiska språk, Tyska talas allmänt